and goodbye

så sjukt. egentligen. fan vad jag stör mig på mig själv. du är ett as. ändå kommer jag nog fan alltid nära på älska dig. fuck it. så förbannat trött på det där löjliga som vi kallar kärlek. va fan e det? jävla skit e det.
inte fan blir man lycklig. nä. hela tiden bara en jävla massa slag i magen och huvudet och överallt var dom nu träffar. mest i hjärtat. aj mitt hjärta!
brännhål rakt igenom. som när man tappar en glöd på fleece, jämt fint hål rakt igenom. fortfarande fullt fungerande. men med ett hål. I hate this shit.
kan man ta bort den delen i hjärnan som ger en illusionen kärlek? ärligt talat. jag pallar inte längre.
du. och du. och nu du med. och du också. alla. ingen bränner mig, men jag bränner mig på er. svidande.
no, this aint no love thats guiding me. where did it all go wrong?

Kristanstad va sjukt nice. the ark. backyard. så mycket minnen som kommer med musik. känslor. samma känslor som första gången man hörde just den låten. och man tappar fan all kontrol över sin hjärna. man är tillbaka där man va just då. den gången. härligt och skrämmande på samma gång.
stort tack till marias föräldrar som tog hand om oss så fint!

ikväll ska jag in i dimman med ölens hjälp. lycka eller likgiltighet? vi får se.
full ska jag va iaf.

"everytime I look at you I fall in love, all over again"

Jag älskar Anders Pålsson!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0