Josephine

jag vet inte.
jag vill bara att det ska fungera. vi är på helt olika plan. orden når inte fram. vi förstår nog inte varandra. jag känner mig som en jävla gnällig morsa, men du å andra sidan tycker synd om dig själv. ja det verkar som det iallafall. och jag är en egoist och typ ett svin om jag säger vad jag tycker. så känns det. det ska va på dina villkor. jag bor på undantag känns det som. du bestämmer och jag ska va tyst.
minsta lilla jag säger emot och försöker få fram min rätt, så är det synd om dig och jag är ego.
jag försöker faktiskt. känns som du försöker ge en dåligt samvete för att man vill ha sina egna sura grejer för sig själv. när blev mitt ditt? jag tar inte dina grejer hur som helst.
jag blir bara ledsen. känns inte alls kul längre. varför ska jag va ett svart får för att jag säger ngt? för att jag bestämmer ngt? eller för att jag försöker få fram min åsikt om hur jag vill ha det.
det har alltid funkat innan, säger du.
Ja det kanske det har, men jag vill veta vad man har, när, var och hur.
inte ngn luddig överenskommelse som överträds hela tiden. för att det inte finns några ramar. jag mår inte bra i kaos.
jag vill ha ordning. detta är psykisk och fysisk kaos för mig. inte veta vad som gäller, någonsin.
du vill ha det så, luddigt, oorganiserat. men inte jag. och då går det väl inte då. detta.