Josephine

well thats me.
tydligen.
har jag större problem än jag själv förstår?
det kan väl inte vara så svårt att vara glad och varm med den man älskar?
är det för bra? har vi det för bra, eller är det du som är för bra?
man kan inte vara så perfekt, så ödmjuk och kärleksfull och underbar alltid. kan man det?
letar jag fel för att allt är så bra? och hittar jag inga fel så att jag måste göra ett, antingen hos mig själv eller någon annan. 
måste jag vara bitter och sur?
jo, allt kan inte vara bra alltid. 
om allt hela tiden är bra, då är det ju ingen skillnad. från dag till dag. då är det som att ha samma väder alltid.
alltid regn, alltid sol. vem vill ha det?
det är skillnaderna som gör att man uppskattar alla väder.
har det varit sol i 3 veckor kan det vara underbart med ett oväder.
jag hittar ju inga fel. men jag måste leta efter dom. jag måste få vara mitt bittra jag. för att känna skillnaden när jag sen blir så där underbart glad.
jag är kanske inte störd, men jag är kanske inte som alla andra.
och de som lever med mig har väl inte det så enkelt alltid. en stormig vädur att stå ut med. och aldrig veta vilka humör jag ska vara på. jag vet ju inte själv.
minsta lilla sak påverkar mig på ena eller andra hållet.
jag är bättre på att hantera mig själv nu än jag var för några år sen.
men gud hjälpe mig att få kontroll över mina utbrott.

jag är inte bitter och kall..alltid. men jag är det ibland. och den sidan är lika mycket jag som min glada, varma sida.
den är inte lika rolig och definitivt svårare att hantera. men fortfarande jag.