Josephine

om ett land var som en kropp, med huvud, armar, ben, magsäck, tarmar osv... då skulle Eslöv vara Sveriges blindtarm.
Något som bara finns där, helt i onödan.
och där, i den meningslösa hålan, ska jag behöva stå och utföra mitt arbete, inte bara en utan flera dagar i veckan.
på kvällen, dagen innan jag ska jobba i Eslöv, har jag lite smått ångest. vill inte riktigt gå och lägga mig fast jag är trött, för det är liksom en obekväm känsla i kroppen av att om jag somnar blir det fortare nästa dag.
på morgonen dagen D, har jag accepterat det faktum att jag ska dit. jag är inte glad och långt ifrån nöjd, men finner mig i det.
lite gladare blir jag de dagar då jag kan köra bil dit, då kommer jag fortare därifrån.
när jag anländer är vädret dåligt. i Eslöv är det som att himmeln alltid är grå och det blåser snålt och kallt.
fast jag inte är beroende av nikotin i någon större bemärkelse, måste jag ändå alltid röka innan jag går in.
det är som om livet blir, för stunden, enklade då.
väl inne kommer ångesten starkt slående mot mig. det luktar lite muggigt och är varmt och kvavt i omklädningsrummet.
ju fortare man kommer ut i butiken desto bättre. från det man kommer in genom dörrarna, är hökögonen på en, vart man än går. hela dagen.
när du gör baguetter, när du plockar in utgångna varor eller prismärker korvar. dom ser allt.
gör du det minsta fel, du behöver inte ens själv veta om att du gör fel, så ser dom det, antecknar för att vidare rapportera.
men ibland låtsas hökarna att dom är din vän. pratar och skojar och är trevliga.
men det får man inte misstolka. hökarna är aldrig din vän. och avslöja inte för mycket. du kommer få det nacken sen.

när klockan närmar sig stängning, ungefär en timme innan, är det som att vädret blir bättre. det klarnar upp. vinden lugnar sig och det blir lite varmare. kan kanske tom med lite tur, höra fågelsång.
och när du väl diskat skivmaskinen, lagt över vaxduken i disken och slängt soporna, bytt om i det muggiga omklädningsrummet och kommit ut ur den stora ångestfabriken...
då är det som att en stor tung betongmassa lämnar kroppen och du möts av den varmaste solen du kan tänka dig och sköna vindar smeker din hud.

men bästa känslan infinner sig när du sitter i bilen och du kör förbi den sista Eslövs skylten och vet att äntligen är du fri.
iallafall för denna gången.