Josephine

ja.
mållös helt enkelt.
vet inte riktigt vad jag ska säga idag. allt är bara så jävla perfekt!

för någon vecka sedan stod jag i köket på jobb och pratade med Sara. hon och hennes pojke hade varit på banken dagen innan, skulle ta ett gemensamt lån på en bil.
pratade om förhållande. dom hade bara varit tillsammans 5 månader när dom flyttade ihop, har varit tillsammans 1,5 år nu och ska som sagt köpa bil.
jag blev helt kallsvettig. shit. som människor bär sig åt. fattar dom inte att dom är förlorade? man måste vara fri. ta hand om sig själv. inte vara bunden till en människa. inte vara kvävd. hämmad. och som jag alltid säger: en singelmänniska är en bättre människa.
men jag var ändå villig att hålla med henne om att det är nice när det är bra.
och att det är väl egentligen ett bra fungerande förhållande alla är uteefter i slutändan. så även jag...
undrade dock om hon inte tyckte att det gått lite fort?
då sa hon bara: Jo, men man vet när man träffat rätt!

hennes ord har snurrat i mitt huvud nu i två veckors tid. jag är helt förvirrad över mig själv. och hon har ju så rätt.
på något obeskrivligt sätt så vet man bara helt enkelt.
och fyfan nu mår jag nästan illa över mig själv. gamla tankebanor får en att vilja kräka på sig själv.
ska jag bli en toffel nu?
toffel = big No No!!

sen hejdar jag mina neurotiska tankebanor...
Max är hilarious!

I am fucked up lost for life to Max tha Man!