Josephine

sjuk och jävlig ligger jag hemma och blir sentimental som fan.
det är något som känns i min kropp. jag vill bli omfamnad av en stor stark karl. men inte vem som helst liksom. och inte en pojkvän. nä. det är något som fattas mig.
efter många timmars längtande efter en stor björnkram kommer jag på det. min Hanning, mitt hjarta!
var är han? vad gör han? varför är han inte i en brun machestersoffa med mig och myser och löser korsord?
röker en jävla massa cigg och dricker multivitamin juice i tomelilla.
nä... det var back in the days det.
nu är han vuxen och har familj. gött för honom.
men jag saknar honom otroligt mycket.
om jag skulle välja en tid som jag skulle få återuppleva, så är det helt klart tiden med Hanning i tomelilla. för så som vi hade det där och då kommer vi aldrig kunna ha det igen.
älskar dig och saknar dig min vän! <3