Josephine

man börjar se ett mönster...
jag har ändå länge tänkt att jag kommer sluta ensam. jag kommer leva ensam.
acceptera och inse?
eller fortsätta hoppas och leta?

okapabel att älska?
finns inte plats för kärlek till någon annan när jag älskar mig själv och min familj så högt?

framtiden får utvisa...

som salt sa, höst hos mig också.
och du finns fortfarande i mina tankar, precis som han, varje dag.