Josephine

vet inte riktigt var jag ska börja.
det är ganska mycket som förvirrar mig...
jag gör upp med mitt förflutna nu tror jag. mycket känslor som dyker upp. glada, fantastiska, hemska, sorgliga, ledsna, frustrerade... and the list goes on.
men just nu känns det mest bra. jättebra faktiskt. skönt. och som en lättnads suck.
livets stora kärlek. jag fick iaf uppleva den.

men sen har jag en liten gnagande jävel som jävlas också.
and its killing me.
varför? why oh why?!
jag tycker inte att man borde bli intresserad alls där faktiskt. yee... det är en annan historia. som jag egentligen inte borde bry mig om. jag orkar inte.
men ändå gör det liksom ont fast jag inte vill att det ska göra det.
it sucks.