Josephine

blev ingen core.
men!
jag drog på mig löpardressen och gav mig ut i den sköna höstkvällen.
och vilken löptur!
allting var som en dans. lätta steg, bra flås, ingen ljumske som gjorde ont, bra tempo. allt stämde!
vid såna tillfällen frågar jag mig själv varför jag inte springer alltid.
det är så sjukt härligt när allting stämmer.
mums!
imorgon blir det dock gymet.
antingen body pump, eller så kör jag själv... vi får se.

nu är det bedtime.

bilarna spökar fortfarande..
men beslutet är så gott som taget.. det blir en pegga 206... förlåt alla!