Josephine

det är stort vad en lördag kan ge.
med oväntade sms från en avlägsen vän. som värmde trots att det inte var något märkvärdigt.
och hur en lugn stillsam äta ute -kväll med kollegerna kan sluta på babel med Nina och en liten ful man dansande med röven i mitt ansikte, mer känd som timbuktu.
i malmö kan allt hända.
detta är händelsernas centrum.
det enda som krävs är lite free spirit och spontanitet.

det var inte så svårt att vara ensam trots allt.
jag har knappt märkt av den tomma lägenheten. även om jag saknat min bättre hälft varje sekund av dygnen som gått.
ensamheten kan vara inspirerande.
hade den fortsatt hade jag nog börjat måla igen.
eller iaf dragit fram mitt ritblock och skrafsat ner nått meningslöst men som ändå hade gett mig mening i livet.
att få utlopp för sin kreativitet som bor inom en är viktigt.
jag tror jag ska sticka färdigt min halsduk så jag stolt kan använden den till vintern.
och jag ska, om tillfälle ges, börja rita igen. kroki.

min vän får mig att se djupare.
och även om denne vän inte själv kan se det, så är denna människa en fantastisk person.
jag önskar att hon kunde se sig själv med mina ögon, se allt det fina jag ser.

inatt saknar jag min vän Johan extra mycket.
en kväll som denna hade han haft alla svar jag söker. eller åtminstonde insiktsfulla teorier.

när kommer du hem?