Josephine

gaaaaaaaah vad jag är trött.
tror seriöst att jag dör snart. och än är det inte klart. nä. för imorgon. det är då det riktigt jobbiga drar igång.
det tunga lasset.
ja jag flyttar igen.
och det suger.
har sorterat och fixat och donat i eftermiddags.
så nu är iaf allt i ordning.
var så sjukt trött idag. kom liksom inte riktigt i sta.

igår var vi på gårdsfest på knutsgården med jobb. eller. det var ju bara, jag, malin, felicia och annacarin som gick.
men det var löjligt god buffé från patisseriet och fri tillgång till vin.
och gamlingar. så många gamlingar. och dom sjöng, skålade och skrålade. haha. fantastiskt att se så levnadsglada tanter och gubbar.
men efter åttasnåret smög vi oss iväg, eller vi gjorde ett tappert försök att smyga, men felicia snubblade över ett rör och rev nästan ner hela tälet. just en snygg sorti.
vi mötte upp min lilla myra och gick till fellini.
har inte träffat myran på ungefär två år och vi hade mycket att ta igen.
lillasyster joinade och sedan två av hennes vänner.
en öl blev fem och vi rökte förmycket.
sen cyklade vi vingligt genom stan på min bengan, köpte mer cigg, skrek på linus och landade till slut på prennegatan 7.
myran trillade av cykeln.
lavesson var vaken, hanna kom och hämta smärtstillande, det blev en massa gafflande.
men till sist kom vi i säng.
totalt utslagna.

inte konstigt att det tagit mig hela dagen att organisera och sedan flytta 4 lådor, 2 byråer, en tvättpåse och några säckar med diverse mög.

hann iaf med en lunch på thaithai, eller vad skiten heter, med myran, och sedan lite shopping på nova med flisan.

wäääää

nu måste jag sova.

pusseay!!

eftersom jag fick lön idag så firade jag det genom att skaffa mig en ny haircut och att inhandla diverse förnödenheter.
som tex shampoo och inpackning för färgat hår. mycket dyrt eftersom jag ska satsa på att ha fint hår nu...
hittade även en trevlig skrivbok... man skriver alltid så mycket i sin kalender, så dom fjuttiga bladen för allmänna notes tar ju slut direkt.
den är iaf svart-vit randig och inhandlad på åhléns.
hittade egentligen en massa snygga grejer som jag ville ha men jag kunde inte skämma bort mig själv för mycket.
dock har jag varit på jakt efter en rosa alt. lila track jacket ett bra tag nu.
men mitt snåla jag vill inte riktigt lägga ut sjuhundra kronor på en sådan, hur mycket jag än vill ha en.
idag inne på stadium fick jag en briljant idé.
det måste ju finnas till kids....
oooh yes!
hittade mina drömmars jacka, typ, det är inte adidas, annars stämmer allt!
och det var kärlek vid första ögonkastet!

alltså för typ... en dag sen... ja det var igår... pratade jag med Hanna om att det hade varit sjukt najs att ha en moped.
mycket billigare och enklare att ha än en bil, och mycket snabbare och bekvämare än en cykel..
såg dessutom en ascool vespa...
och idag när jag umgicks med min vän Miörner, säger han exakt samma sak, att det skulle vara sjukt najs med en moped.
ja... så nu vill jag ju ha en.
och denna skapar ha-begär!

morgonen började ganska förvirrat.
var tvungen att hämta ett papper hemma i lägenheten i stan så fick låna mammas bil snabbt och köra dit.
när jag kom hem igen var mamma borta.
vi hade tydligen preciiis missat varandra när hon gick ut för att möta mig.
så kan det gå.
och efter duschen, fortfarande i handduk, får jag ett sms från Sernilla att hon står utanför och väntar...
faaaan!
kasta på sig kläder och lite smink sen fort till skolan. med blött hår... snyggt.
Sernilla var ju inte antagen så hon fick prata med kuratorn (?) först och jag gick upp till lektionen.
vår lärare är hilarious!
svor en massa och sa att "den här kursen är jävligt jobbig och ni kommer vara helt slut i era hjärnor, men den är jävligt kul också!"
gött med en lärare som brinner för sitt ämne!
underlättar och gör det roligare för oss som ser kursen som ett "nödvändigt ont".

nu har jag powerwalkat med hanna och morris.
ska slänga i mig lite mat sen bär det nog av mot malmö och leka med hashi.

puss!

äntligen kommer hösten och allt kan bli som vanligt igen.
sommaren är underbar och helt fantastisk. men det är ingen ordning. ingenting blir gjort. allt står bara still.
men nu. nu kommer hösten och man får lov att gå tillbaka til sina vardagsrutiner igen.
fast som svensk måste man ju alltid klaga lite för att det blir mörkt och kallt, och för att man är tillbaks på jobbet osv...
men jag tycker det är skönt.
nu kan jag börja träna som vanligt igen, och det blir inte lika mycket ätandes ute. vilket för mig inte bara är negativt för plånboken utan även för magen som inte tål någonting, typ.
jag börjar skolan denna hösten och ska få lära mig att räkna matte igen. det är bra.
jag kommer förhoppningsvis börja jobba i malmö... det är spännande...
ja.. det är helt enkelt en massa bra saker som kommer med hösten.
men framförallt lugnet.

aaaaah höst... kom till mig!

min lillasyster Hanna fyllde 18 år igår den 10 augusti.
hon skulle självfallet ut och pröva sina vingar i baren. jag och mamma gjorde nyttosaker som tex att tvätta bilarna.
vid  elva-tiden skriver storasyster ett sms till lillasyster på mammas begäran. frågan är när lillasytern ska komma hem.
och hon svarar att, hon kommer väl vid tolv.
mamma går till kojs och även jag.
i min skönaste sömn, vaknar jag mitt i ett åskväder, och i ljuset av två starka blixtar ser jag att en figur står bredvid mig, nästan över mig.
mitt hjärta slår dubbla slag och jag blir livrädd. med hjärtklappning sätter jag mig upp och kommer till liv...
sen tänds taklampan.
det var mamma.
"Hanna har fortfarande inte kommit hem, vad skrev hon till dig?"
vi gör i våra hjärnor upp de värsta tänkbara scenarior och jag får ännu mer hjärtklappning och panik, om det nu är möjligt efter ett sådant uppvaknande.
vi ringer ungefär tretusen gånger till lillasysters mobil. inget svar. avstängd.
vi vankar omkring, tittar på klockan, vankar, tittar på åskan, ringer, tittar på klockan....
sen beslutar vi att det är lika bra att gå till kojs igen.

ungefär vid tvåtiden får jag ett sms av mamma att ung- j har hört av sig.
och... hon hade tagit skydd från ovädret hemma hos vår vän och pt Johan.. där hade hon även laddat sin mobil vars batteri hade tagit slut.
vad lär vi oss?
.... ingenting.
nästa gång hon inte är hemma på förväntad tid, kommer vi bete oss precis likadant.
för oss är hon ju alltid bara en liten tös.

i lördes hade vi dop för vår lilla Agnes.
och jag var lite nervös inför läsningen i kyrkan eftersom jag var förkyld. men det gick bra. kyrkläsning sitter i ryggmärgen sedan scouttiden.
jag var sjukt svettig, inte för att jag var nervös alltså, men kyrkan var så sjukt svettig.
det rann seriöst längs min rygg, och hade jag inte haft leggings så hade svetten runnit längs benen ner i skorna.
prästen kastade geléhallon och agnes kräktes på honom, vi fick dopljus och fadderbrev.
sen hade vi lite fest på innergården hemma hos sophie och nic.
mycket trevligt med mumsig sophiemat och läckra linatårtor.

så... nu är jag vuxen och har ett stort hedersuppdrag. gudmor.
GUDMOR... alltså GUD-MOR. helt sjukt.
tror jag var lite frånvarande på festen... funderade mycket på förtroendet som tilldelats mig. det är stort. gudmor.


bjuder på några bilder från dopet